23. jun, 2015

23 Juni. Dag +503. vanligt besök med provtagning & läkarbesök.

Nu blommar det minsann. Vid mina tidigare inlägg har jag tagit bilder på typiska blommor för säsongen. Nu visste jag inte riktigt vad jag skulle välja till Er, för trots regn och kyla så finns det nu massor av olika sorter att välja på. En tidigt blommande klematis ifrån min trädgård blev en fin bild.

Sedan förra inlägget har vi haft student här hemma, varit bjudna på student, firat midsommar och jag har arbetstränat. Jag måste säga att orken är tillbaka. Jag är utvilad på morgonen och känner ingen trötthet såsom tidigare när jag var anemisk och kroppen kändes fullkomligt urlakad. Det är toppen. Fortfarande kan jag känna mig lite ”snurrig” i huvudet, lite glömsk, men det blir också bara bättre och bättre.  
Jag tänker att cellgiftsbehandlingen stannade ju inte vid halsen utan påverkade också hjärnan. Det märktes tydligt direkt efter behandlingen, när ord jag tänkte säga, kom ut ur munnen som helt andra ord, det kunde bli alldeles tokigt.

Den första tiden när jag arbetstränade i Maj så kom jag inte ihåg de vanligaste arbetsuppgifterna, det kändes som om jag drabbats utav minnesförlust. Men allt eftersom jag gick igenom uppgift för uppgift så kom minnet tillbaka, sakta men säkert. Det var några jobbiga veckor där och ibland kändes det som om jag inte skulle kunna lära om. Nu efter två månaders träning med ett par dagar i veckan så fungerar det fint på jobbet. Det dyker fortfarande upp arbetsuppgifter som jag inte riktigt minns hur man gjorde och som jag vet att jag kunnat tidigare, men får jag bara de förklarat för mig så kommer jag ihåg igen. Jag får alltså ”lära om” många uppgifter. En underlig känsla men trots det så är det härligt att vara tillbaka.  

Ögonen är fortfarande besvärliga och min teori om att ju längre dagen går desto sämre ser jag, den håller. Att arbeta med bildskärm fungerar fram till ca kl 14 – 15 , sen blir det suddigare och suddigare. Nu när jag skriver inlägget är det både suddigt, dubbelt och jag får kisa hela tiden. Semestern börjar för mig nu och jag hoppas att ögonen blir bättre under dessa veckor så att jag kan börja arbeta på riktigt längre fram.

I förra inlägget skrev jag om en tumörmarkör för äggstockarna CA-125, ett blodprov som gynekologen bett mig lämna eftersom jag har en cysta. Det första provet var förhöjt något så jag bad att få ta om det. Den 18 Juni lämnade jag ett nytt prov och igår måndag ringde gynekologen och berättade att provet var fortfarande något förhöjt. Sk-t också. Det är bara 10 enheter över normalt, men ändå, hon säger att jag inte ska vara orolig eftersom det är en så liten höjning och att provet kan påverkas utav andra ”rörelser” i min kropp.
Det här med att jag inte ska vara orolig fungerar inte riktigt på mig, det har jag hört flera gånger och ack så fel de läkarna haft. Tyvärr.
Den här gången hoppas jag hon har rätt. Jag ska ta om provet i mitten utav augusti.


På Bmt idag berättade jag för läkaren om CA-125 och det förhöjda värdet, hon tyckte det skulle vara bra med en ”second opinion” och skulle kontakta en gynekolog specialist som arbetar i Trollhättan. Kanske kan det vara något med den medicinska behandlingen eller något i kroppen efter transplantationen som kan påverka ett CA-125 prov?
Typiskt att jag får detta att tänka på under semestern.

Ingen kortison sänkning idag fortfarande 2.5mg / dag.

Provsvaren idag var bra och i stort sätt identiska med förra gången.

HB 126 (ner 1)
Lpk 3.2
Tpk 102 (upp 1)
Neutrofila 2.0

Tryck 110/70 Bra !

Puls 65 Bra !

Läste om vilopuls idag, att en vältränad kvinna i min ålder ligger på ungefär 60 i vilopuls så jag är riktigt nöjd med mina 65 eftersom jag inte kan påstå att jag är vältränad, utan mer alldagligt tränad med rörelse (marktjänst hemma) och promenader.

Nästa inlägg och besök blir inte förrän 17 Juli, mitt i högsommaren och semesterfirande.

Önskar nu att vi alla får lite värme snart och hoppas att den stannar länge,, länge.

Hej på Er !