13. feb, 2014

Torsdag 13 februari. Dag +9. Huvudvärken som försvann.

 Vänner !  

Att det är tre kvällar jag inte skrivit på förstod jag inte förrän idag. Nu ska jag berätta historien  om ”Huvudvärken som försvann”. 
Ni har ju alla förstått hur ont jag haft, och att ingenting har hjälpt. Det sista nu har jag inte vetat var jag  befunnit mig, eller om det varit dag, natt och eller om jag varit vaken eller sovit. Morfin efter Morin som inte hjälper, det bara drogar. När jag befann mig ett sådant rus på natten tror jag, så drömde jag hur röntgen läkaren satte in min CVK (centrala venkater) och vad som egentligen hände då. Han gick med ett instrument under högra nyckelbenet och det skapades ett skrapande ljud i mitt öra och jag fick en ordentlig”stöt”, sådan som om du kommer på en nerv. – Ingen fara tyckte han.
Jag vaknade upp ur ruset och stapplade till toa´n, när jag satt där med huvudet hängandes, kände bakom mitt högra öra, där var ömt, jag tryckte till och skapade en blixt  som fullkomligt spred sig upp in i huvudet och ”ut” genom pannan och ner på halsen. DÅ ! fattade jag att det var den här J-vla CVK´n  igen, och att en slang  med all sannolikhet ligger och trycker på en nerv. ( inga mediciner i världen kan ge sådan smärta.) Puhh hur ska förklara för läkaren ??

På morgonen vid ronden, berättade jag min teori. Han undersökte mig, och såg att jag var svullen på halsen och ner en bit under axeln, han trodde kanske det var någon inflammation.  Han skulle i alla fall beställa till röntgen.  Måtte det gå fort.  
Nya mediciner, fortsatt huvudvärk på förmiddagen, jag är helt borta, utav värken, nya mediciner på eftermiddagen och huvudvärken är fullkomligt galen.
Kl 19.00 får jag besked om att få komma ner till röntgen, och Cvk inläggning.
Till saken hör också att sköterskorna börjar också klaga på min cvk,  två utav tre skänklar som de använder till mina mediciner har slutat fungera, det betyder att de hinner inte få i mig min medicin på rätt tid och sen ta prover på rätt tid etc,,etc,,,(mycket med det).

Väl nere på röntgen (som är en risk i sig, eftersom jag är isolerad) blev jag omhändertagen med en gång, de röntgade och när de var klara sa dom  -”Då får du åka upp på rummet igen”.??
Jag trodde jag skulle ”flippa ur” , försökte ifrågasätta att det måste vara något fel,,,bla,,bla,,bla….
”Men –icke, sa Nicke.” Tillbaka upp på rummet. Ytterligare en gräslig natt med mediciner och huvudvärk. Morgonen/förmiddagen det samma.  12/2 på Ronden ber jag läkaren om han kan ”kolla” om det blir inläggning idag? , han menar att det ska det säkert bli.  Han hade fått röntgensvaren som visade en svullnad och tyckte att det var bra att vi gjort det i ”rätt ordning”.

KL 13.30. Fick jag besked om att kl 14.00 hade jag en tid för inläggning.
Jag blev lagd i sängen med munskydd och xtra lakan över mig.
Vägen ner till röntgen (inläggningen görs med hjälp utav röntgen och ultraljud) var inte bekväm, minsta lilla gupp med sängen kändes som en stor sten i huvudet. (precis som kvällen innan)

Väl på plats och alla förberedelser var gjorda, så kom läkaren och puhh det var inte samma som sist.
Jaha, säger han, då ska jag byta dina skänklar för de fungerar inte. ???? Nej! Säger jag, du ska byta allt och förklarar min ”nervteori”. Ok , säger han men jag ser inte att den här ligger fel och tar jag bort den, så får vi aldrig dit den igen. Då menar jag på att – det skiter jag i, och frågar om han kan sätta på vänster halssida istället. –Jag ska titta på det, men då måste jag ringa din läkare först för det är inte beställt…..???
Efter ett kort samtal, så kom han med beskedet att det var ok. Han skulle bara titta med ultraljudet så alla vener såg bra ut på halsen.
De såg bra ut, så han började bedöva och fixa lite (inga detaljer här) . Jag tänkte att han sätter in den nya först och tar den gamla sist?,,,lite försynt frågade jag om han skulle ta den gamla efteråt?,,Nej , det är redan klart,,,säger han,,,jag hade  inte märkt något!  skiten var borta!
Han fixade trixade lite med den nya, sen var det klart.   Vilken skillnad !!! Vilken kille !

Under resan tillbaka till avdelningen märkte jag direkt att smärtan var borta.

Väl uppe på avdelningen blev jag stående i korridoren en liten stund, jag satte mig på sängkanten och kände att jag började kunna focusera, titta mig omkring. Härligt !!
Läkarn såg mig och kom fram. – Hur gick det med huvudvärken ?  Jag tittade med stadig blick och sa
– Huvudvärken försvann, i samma sekund cvk´n drogs bort.
Han tittade lite förvånat och uttryckte, Va skönt! Nu ska det bli bättre.
Natten var naturligtvis inte helt smärtfri, det tar väl ett par dagar innan all svullnaden lägger sig och  nerven ”läker” sig.

Ja vänner det var ett långt inlägg, men så gick det till. Tur att jag fick den där uppenbarelsen härom natten.

Annars går det sin gilda gång. Nu får jag inte ont någonstans när jag får alla mediciner.

Mina värden är riktigt i botten, de vita är fortfarande -0,1. Trombocyterna TPK ( som får blodet att levra sig) var idag – 5.  Igår fick jag två påsar trombocyter, eftersom jag var väldigt låg inför cvk-inläggningen, men påsarna höll alltså inte så länge som till imorse. Trombocyter lever inte så länge och ”går åt” i rasande fart när du har feber och infektion.
Efter första påsen idag kom jag upp till Tpk 14, jag fick ytterligare en påse och imorgon får vi se om de stigit lite.
Jag tycker att man får ungefär som influensa besvär som värk ”under skinnet” när man ligger så lågt i värden. Men efter trombocyt påfyllning känns det riktigt bra ikväll.

HBét håller de uppe på ca 80 - 90 med ca två blodpåsar varannan var tredje dag. Det funkar bra.  

Jag säger bara, jag kan stå ut med vilken värk som helst nu efter upplevelsen utav nerv-värk.

Igår låg jag så lågt i TPK,  att jag fick blödningar i båda ögonen. Jag ser ut som om jag kan kvala in till vilken zoombie film som helts,,ha,,ha. Blodiga ögon och tunt tripigt hår.
Jag valde att inte ta någon bild på det till Er.

Mannen har varit här idag, det är alltid mysigt att få några timmar ihop.

Nu ska jag titta på Tv en stund, sen blir det läggdags.

Ha det gott allihop 🙂