15. feb, 2014

Lördag 15 Februari. Dag +11. De vita blodkropparna "vinner mark" :)

Vänner !

Igår kväll hjälpte mannen mig med att bli av med håret, assisterad av sonen. Det var bland det tuffaste han gjort och tungt för sonen att se, det blev både skratt och tårar. Men nu är ytterligare en punkt på ”listan” avklarad.
Hårbotten känns lite stubbig och det känns lite svalt. Så bra med mina smurfmössor, tänkte jag, jag kommer sova gott i en sådan. Jag gick och la mig med mössan, men allt eftersom timmarna gick, så blev jag så varm i huvudet att det var helt omöjligt att behålla mössan på. Jag fullkomligt kokade.
En underskötterska hade varit förutseende och lagt in en kviltad mössa, i Landstingets grön randiga bomullstyg  som inte satt åt. För att beskriva formen, så kan man lätt missta sig och tro att det är en Tekannevärmare eller värmare till en större skål med ägg, ett blommigt tyg och saken är klar. Ja ni förstår formen.
Den var riktigt skön, men längre fram på morgonen så åkte den av också.   

Natten har varit skitjobbig med värk i armar och ben, där Panodil inte hjälper. Somnade av utmattning runt 03.30 – 05.30.  Tog upp problemet på ronden i morse, men läkaren vet inte riktigt vad det är. Vad det än är så är det inget farligt säger han. Just den här läkaren har jag träffat ett par gånger tidigare i diverse olika samtal inför transplantationen. Det var också han som ringde mig tidigt en morgon våren 2012, och berättade att de hittat donatorn. Han har varit med i många många år och jag har fullt förtroende för honom.
Han är väldigt trevlig, lyssnar och skämtar på en bra nivå. Han tyckte att jag fått tag i en klädsam mössa ( tekannevärmaren ).   
För värken fick jag ett morfin plåster på axeln, det byter de sedan var tredje dag. Plåstret ihop med Panodil har fungerat riktigt bra idag. Visst blir man lite dåsig, men det är det värt i det här fallet.

I natt kände jag att jag inte fått mer sår i munnen, och tankarna på att de vita skulle kanske börjat röra på sig fanns där, men nej, lite tidigt kanske.?

Men JO ! värdet på det vita blodkropparna hade stigit ifrån Noll till 0.2, det kan tyckas väldigt lite men det är ett genombrott och jag blev så glad när jag fick beskedet. 
NU! Äntligen kan det bara gå åt ett håll – Uppåt. Det kommer att ta tid, men det här är första tecknet på att de vita produceras och vinner mark.
Trombocyter behövde jag inte idag, de har överlevt bra.
De röda blodkropparna steg ifrån 80 -101, på de två påsar jag fick igår. Det är en bra stigning, brukar aldrig gå över 100-gränsen.
Att något nu händer är tydligt. Ett litet litet steg i rätt riktning.

Imorgon ska de ta bort mitt näringsdropp, skönt. Det samlar mycket vatten i kroppen så två gånger om dagen får jag urindrivande. Vattnet i kroppen mäter de helt enkelt genom att jag väger mig två gånger om dagen.
Jag har klarat av att äta filmjölk och nyponsoppa till frukost.
Näringsdryck till mellanmål
Pannkakor till lunch, utav två åt jag ca ¼,  de var svåra att tugga, och smakade för skarpt.
Middag blev samma som frukost.
Innan jag somnar ska jag läska mig med en näringsdryck. Citronsmak och mycket is.

Jag har vilat en del idag. Morfinplåster och 2 Panodil gjorde att jag somnade riktigt skönt utan värk mellan 12.00 – 14.30. Då kom mannen på besök, det var tur det annars kanske jag sovit bort hela eftermiddagen och inte kunnat sova pga det inatt.

Nu kommer de snart och sätter in Sandimunet, medicinen med den lilla motorn till. Vi har ökat hastigheten, så nu kan den gå in på 3.5 tim istället för 4 tim. Vågar inte dra ner tiden för snabbt, vi tar det succesivt. Det här gör ju att jag har en halvtimma till godo inatt. Jag har visserligen öronproppar men det låter ”igenom”.

Trevlig Lördag kväll !!