19. feb, 2016

744 dagar sedan jag fick mina celler. Två år den 4 februari. Vilken känsla ! Allt eftersom tiden går "släpper" jag på oron om att få återfall i sjukdomen, jag blir mer och mer avslappnad och ibland till och med glömmer jag vad som hänt. Det är en skön känsla att "komma tillbaka". Det företaget jag arbetar på har anställt ny personal och ingen utav dom kan se på mig vad som hänt. Det känns bra.
Men appropå glömma, mitt minne har blivit påverkat utav behandlingen. Det är inte allt och alltid jag glömmer, men vissa händelser, t.ex att jag sett en film på tv, kan jag glömma veckan efter, eller att jag berättat något för någon kan jag berättta igen och kommer inte ihåg att jag redan berättat. Det är svårt att sätta "fingret" på vad det är man glömmer, eftersom det inte är en svår glömska, utan lite mer diffus (om man kan beskriva det så). När jag var på rehab i Falköping och träffade andra som också gått igenom cellgifts behandling, så sa alla att de hade problem med minnet, mer eller mindre. Alla hade precis som jag fått höra ifrån sina barn eller make/maka att - " va ? kommer du inte ihåg den filmen, den såg vi ju förra veckan" eller " det har du redan berättat". Min familj vet om det här och de har överseende med mig. Det är trots allt inte så viktigt i det stora hela, och kommer man inte ihåg filmen man sett så är det ju toppen att kunna se den igen. I mitt arbete känner jag inte att det blir några större problem som tur är, där kan jag skriva olika listor för saker som ska göras eller som jag tänkt, där finns också olika verksamhets system som gör att man kan förhålla sig till sin arbetsuppgift på ett bra sätt. Den yrkeserfarenheten/kunskapen jag har, har kommit "tillbaka" mer och mer, nu känns det nästan som vanligt. Första veckan efter sjukskrivningen på 1.5 år, trodde jag inte det skulle gå så bra som det gjort. Tack vare tålmodiga arbetskamrater som visat och förklarat så har minnet för arbetet,  kommit tillbaka sakta men säkert.  

I förra inlägget berättade jag om min urinvägsinfektion som orsakats utav den eländiga bakterien ESBL. När man haft infektion utav en ESBL bakterie måste det göras en kontroll efter avslutad antibiotika behandling. Jag lämnade ett nytt urinprov veckan efter behandlingen, och några dagar senare fick jag svar att provet var negativt. Puhh det var skönt. Hoppas också att antibiotikan tog död på bakterien i tarmen, så jag har blivit helt kvitt den.

Pga den bakterien så avstyrde jag min operations tid hos Gyn Kirurgen (för att avlägsna livmodern). Istället har jag en telefon tid med min läkare 22 februari, då får hon ta ställning till om jag ska lämna några avföringsprover innan operationen, för att ta reda på om jag fortfarande är bärare. Är man bärare utav ESBL vill vården veta det. Då krävs speciell omvårdnad t.ex eget rum och toalett ( jättebra :) ! ), och ev, andra försiktighetsåtgärder vid den typen utav operation som jag ska göra.  

Nionde februari var jag på besök hos BMT. Lämnade prover och pratade med läkaren. Jag tog upp frågan om min kortison dos 2.5 mg varannan dag. Han tyckte att jag kunde sluta med den nu, men att jag får vara observant på om ögonen eller huden blir mer påverkade utav Gvh-frånstötning. Ögonen är de som är mest problematiska. Nu är det bara tio dagar sedan jag slutade och än så länge har jag inte märkt någon större skillnad. Ögonen är lika eländiga som de alltid varit.

Mina värden är fortfarande bra trots en liten nedåtgång.

HB 130 ( ner 10)

Lpk 3.3 ( ner 1,5 )

Tpk 128 ( upp 18 ) !!

De tog även prover för att kontrollera immunförsvaret, CD4 och 8, det ska bli intressant att få de svaren nästa gång. 
När nästa besök hos BMT blir vet jag inte, nu tillhör jag den gruppen patienter som blir kallade med ca tre-fem månaders intervall. Känns konstigt för mig som "sprungit" på Sahlgrenska mest hela tiden under alla dessa år. Samtidigt väldigt skönt, att man är på "rätt väg". 

15 Februari var jag hos ögonläkaren. Hon tittade på hornhinnan, och precis som vanligt var den "luddig" och inte slät och blank som den ska vara. Att det är kronisk Gvh är det ingen tvivel om. Hon tyckte att jag skulle börja droppa kortison igen, en gång varannan dag. Kanske det skulle kunna lätta upp den torra hornhinnan och det dubbelseendet som också blir. Droppa kortison eller äta i tablettform kan leda till grå starr, så jag vill vara försiktig med det.  

Åttonde mars har jag fått tid till operation utav en knöl på ryggen (lipom) det ska bli skönt att bli av med den.

Mitt nästa inlägg blir om en månad den 18 Mars. Då är det bara en vecka kvar till påskhelgen och klockorna ska ställas om till sommartid :)  Härligt !

Ha det nu så bra allihop och håll ut de sista dagarna i  vintermånaden februari. Ljuset är på väg tillbaka och solen blir bara varmare och varmare.