15. apr, 2016

I mitt förra inlägg avslutade jag med att idag skulle jag vara nyopererad och sjukskriven, men så blev det inte.

Måndagen den 21 Mars åkte jag till Varbergs sjukhus för inskrivning inför min operation 7 April (ta bort livmodern). Jag fick information om att vara på avdelningen före klockan åtta. Kvart i åtta var jag där. Eftersom det är en avdelning får man tyvärr vänta ganska länge innan man blir omhändertagen.
Jag förstår inte varför de vill att man ska komma så tidigt ? Klockan halv tio, tre koppar kaffe senare, blev det min tur. Det togs ett antal prover och jag pratade med läkaren ännu en gång. När vi var klara var klockan ungefär elva. Efter detta skulle jag få träffa narkosläkaren också. Men narkosläkaren kunde inte ta emot mig innan lunch, utan efter klockan ett någon gång, så det var bara att vänta igen. Klockan halv två kunde han ta emot mig. Vid det laget var jag så trött efter att ha varit på sjukhuset hela dagen att jag nästan hade svårt att hålla ögonen öppna. Jag ville bara hem och kände inte att jag hade några bra frågor till narkosläkaren. Han berättade lite kort om vad som skulle hända, att jag skulle bli djupsövd, få en epiduralbedövning (ryggmärg) och att de sätter en tub i halsen för syret skull (då är man sövd som väl är). Efter detta blev det lite tyst på rummet, jag kände att allt var sagt, så jag tackade artigt för mig och kunde äntligen åka hem, då var klockan närmare halv tre. Alla är vi olika, men för min del kunde jag varit utan den informationen.  

Efter inskrivningen den 21 Mars blev det verkligt att nu skulle operationen bli av, det som jag pratat med olika läkare om under lång tid. I 17 dagar var jag nervös varje dag och ”laddade” inför operationen.
Kvällen innan det var dags var jag ordinerad att ta en blodförtunnande spruta, så det gjorde jag. Därefter skulle jag duscha med bakteriedödande tvål ”Descutan”, och byta till rena lakan i sängen.
Fasta ifrån midnatt och endast dricka max två deciliter klar vätska två-tre timmar innan operation. På morgonen den 7 April var det så dags. Tidigt på morgonen var jag där och runt klockan elva var det sagt att jag skulle få komma ner till kirurgen.
Sköterskorna ”preppade” mig med diverse olika mediciner, tog blodprover (fick sticka fem gånger innan det lyckades) och satte nål. (Vid en operation finns alltid blodpåsar redo, om det skulle behövas.)
Efter en stund började sköterskans telefon ringa, det var ifrån labbet som hade upptäckt något med blodet? Labbet ville akut skicka proverna till Halmstad för kontroll, men det gick tydligen inte. Sen ringde labbet till Sahlgrenska, men vad som sas dom emellan vet jag inte.  Efter ytterligare samtal med labbet och kirurgen försvann sköterskan ifrån rummet, men snart kom hon tillbaka tillsammans med kirurgen.
Kirurgen bad så mycket om ursäkt och meddelade att de var tvungna att ställa in operationen, de vågade inte starta eftersom de inte fick fram ”rätt” sorts blod till mig.
Jag tyckte det var dåligt, det sa jag till kirurgen. Efter månader utav planering mellan olika läkare och sjukhus, flera hälsodeklarationer och diverse blodprovstagningar, så missade man att kontrollera blodet. De visste ju att jag var stamcellstransplanterad, har dåligt immunförsvar och dåliga trombocyter. Men ingen tänker utanför boxen och kollar blodet, vad det nu är som de testar?
Men visst, det är bra att de inte chansar, och jag tycker trots allt att de är väldigt professionella, jag har förståelse, det är inte varje dag de opererar en patient som mig.

Så trotts ”Descutan” duschad och med blodförtunnande i ådrorna så var det bara att ta bort nålen, gå ur sängen, ta av sig sjukhus kläderna och klä på sig sina egna. Fy vad tröttsamt, 17 dagars ”laddning” rann ur kroppen och jag blev tröttare än någonsin. Kanske också för att de  ”preppat” mig med extra antibiotika. Jag satt hemma i vår Tv fåtölj och sov resten utav den dagen och kvällen.

Jag frågade iallafall om min blodgrupp och fick reda på att nu är jag 0 (noll), tidigare var jag A-.

Ny tid för operation blir 28 April, och ny ”laddning” pågår.

Den senaste tiden ihop med olika blodprovstagningar så ser jag att mina trombocyter sjunkt.  När jag var på BMT senaste gången den 9 feb, var de 127, sen har de stadigt sjunkt, nu är de 97. Det oroar mig.  Jag ringde BMT idag och ska inte tillbaka till dom förrän i Augusti,,Va !! ?? det var lång tid till dess tycker jag. Sköterskan jag pratade med rådde mig att gå till drop in mottagningen och lämna prover. Skulle trombocyterna fortfarande vara låga, kan jag ringa min läkare. Vänta till augusti går inte, det är för lång tid att vara orolig.

HB var ialla fall bra 132 (ner 2)    

Ögonen är lika kass som tidigare. Jag skulle kunna kopiera texten om ögonen i mitt förra inlägg och klistra in det här. Inga förändringar i sikte.  Den 9 Maj ska jag till ögonläkaren igen, får se vad hon säger.

Mitt nästa inlägg blir om nästan precis en månad fredagen 13 Maj.  Om allt går som det ska, så är jag då nästan nyopererad och sjukskriven. Två – Tre veckor ungefär är man hemma efter en sådan operation.   

Önskar Er alla en härlig April, Valborg och kommande Kristihimmelsfärds helg i Maj.