18. mar, 2016

Vilket fantastiskt väder vi haft på västkusten idag. Eftersom jag är ledig fredagar så har jag hunnit njuta ordentligt utav solen i eftermiddag. När våren nalkas och solen kommer tillbaka, de dagarna längtar jag till. När solen börjar värma och man kan krypa in i lä och få lite ljus på skinnet, det är fantastiskt.
Krokus har börjat blomma litegrann och tet a tetér börjar komma upp ur backen, det är en härlig tid.

I mitt förra inlägg glömde jag nämna att jag skrivit ett tackbrev till min donator.  Ett tre sidor långt word dokument blev det. Tråkigt kan många tycka att skriva på datorn men det var så mycket jag ville berätta. Tretton års kamp för mig och min familj, skulle kortas ner till några rader, och samtidigt beskriva vilken fantastisk insats han gjort och så stor skillnad det gjort för mig/oss. Jag blir tårögd när jag tänker på det. Jag avslutade brevet i alla fall med riktig penna och skrev ” lots of love from me and my family”. Det var oerhört känslosamt att skriva till någon som verkligen räddat mitt liv, hur i hela friden tackar man för sådant? Jag hoppas och tror att jag förmedlade alla mina varma tankar och känslor för hur tacksam jag och min familj är för att han finns.
Brevet skickade jag tillsammans med en almanacka med vackra bilder ifrån Sverige. Eftersom det är sekretess och vi får inte veta om varandra, fick jag inte nämna mitt namn i texten. Brevet och almanackan gjorde jag ett paket utav och lämnade till Sahlgrenskas transplantations kordinatorer , de i sin tur skickar vidare till det tyska registret. Hoppas nu bara att det fungerat och han fått mitt brev.
Fantastiskt att jag nu har hans blod DNA, och är Y kromosom ( man ) inte längre X kromosom ( Kvinna ). Vilken blodgrupp jag har vet jag inte ännu, har helt glömt att fråga det. Tidigare var jag A- .

Jag såg ett Tv-program härom veckan, där man pratade om tiden efter cancern. Hur viktigt det är att få hjälp med att bearbeta allt man gått igenom. När man är färdigbehandlad ska man plötsligt stå på egna ben, allt ska bli som vanligt och läkarvetenskapen säger – Nu är du ”frisk”! Å ena sidan är det skönt att komma dit ””nu är du frisk” stadiet,  Å andra sidan har ingen tagit hand om alla dina överlevnads tankar. För mig var dessa  ”-kämpa !! en dag i taget, framåt framåt och uppåt uppåt. Nu när jag kommit ”upp” ur det mörka, skulle jag behöva en annan sorts behandling, men den finns inte i någon större utstäckning. Man får själv söka hos t.ex Cancerförbundets Rehabilitering. Där kan man ansöka om att vara med på en rehabiliterings vecka och på så sätt få hjälp och stöd utav utbildad personal och träffa andra drabbade.

Rädslan för att drabbas igen har gjort att jag tagit beslut om att operera bort bl.a ett lipom på ryggen och min livmoder.  Lipomet för att det kan konverta till något farligt, och livmodern eftersom jag är i högrisk för att få livmodercancer, pga bröstcancer/antiöstrogen behandling och stamcellstransplantation.
Lipomet ( fettknölen ) opererade jag bort den 8 Mars. Knölen hade hunnit bli ganska stor, och kirurgen mätte den till ca en decimeter diametern.  Eftersom det var ett stort område att ta bort beslöt kirurgen att förutom bedövning och söva mig lätt.  Väldigt skönt att bli lite lätt sövd, själva ingreppet tog inte mer än ca 40 minuter och jag vaknade till när såret syddes ihop. Kirurgen berättade efteråt att det varit en utmaning för honom att ta bort ett så pass stort lipom, men att det gått bra. Jag hade tydligen frågat två gånger under min lätt-narkos om de skulle lämna in vävnaden  för analys, snacka om att vara nervös. Men nej, allt såg bra ut och bedömningen var
 att den var helt ofarlig.  Jag fick tryckförband i tre dagar, under det finns sedan ett vanlig förband som ska sitta i två veckor, därefter är det ”stripes” som sitter över stygnen och dessa ska sitta ytterligare en vecka.  Sen är min rygg slät och fin.

Nästa operation blir 7 April. Då ska livmodern tas bort. Jag har nog aldrig varit så nervös inför något ingrepp som detta. Man kan tycka att jag varit med om så mycket vid det här laget och borde vara van vid det mesta, men NEJ ! nu ska ”de” in i min mage och skära, usch vad läskigt !! Jag är orolig över att mina trombocyter inte ska hålla, jag menar att jag är orolig över att få en stört-blödning i samband med eller efter operationen. Alla läkare som är inblandade har genom skrivelser till varandra säkerställt att jag ska vara operabel, så jag måste bara lita på det. 
Varför gör jag det här då ?  Jo för att oron att få cancer igen är så stor att den fullkomligt ”äter” upp mig, därför tar jag det här beslutet, och jag hoppas att livmoderna kommer ut hel och frisk. 

21 Mars ska jag till Varbergs sjukhus för operations inskrivning,  d.v.s lämna urinprov, blodprov m.m och gå igenom alla förberedelser. Redan klockan åtta ska jag vara där, det blir en tidig morgon.

Apropå tidiga mornar. Jag är numer pigg och utvilad på morgonen, jag stiger upp ca 05.30 och åker till arbetet ca 06.25,, vilken härlig känsla.  Jag pratade med en väninna häromdagen om just detta och hon reagerade på att, vanliga människor tycker det är pest och pina att stiga upp tidigt, men för mig är det något fantastiskt att kunna.  Tänk vad man tar mycket för givet.

Nu har jag varit utan kortisontabletter mer än en månad och jag tycker inte att ögonen har blivit vare sig bättre eller sämre. På arbetet fungerar ögonen fram till lunch ungefär, sen är det ett h-vete rent ut sagt. Det är skitjobbigt att se dubbelt/suddigt och droppa ögondroppar mest hela tiden.  Men samtidigt som jag klagar över ögonen, måste jag ändå vara glad för att jag trots allt mår så bra som jag gör och har inga andra större problem.

När jag opererade bort knölen tog de prover på mig, de var bra tycker jag.

Hb  134 ( upp 4 )
Lpk 3.4 ( upp 0,1 )
Tpk 107 ( Ner 21 )

Jag har inte fått någon ny tid till BMT ännu.  Jag är ut i ”kylan” nu.
Mitt nästa inlägg blir om en månad ungefär, fredagen den 15 April , då är jag nyopererad och har varit sjukskriven en vecka.

Önskar Er alla sköna dagar fram till nästa inlägg och en härlig påskhelg med ledighet och sommar tid.
   Glad Påsk !!