16. sep, 2014

16 Sept. Dag 222. Lung spirometri

Det har redan gått två veckor sedan förra inlägget. Den första veckan efter inlägget började jag med antibiotika mot Rhinoviruset de hittade i näsan. Behandlingen på sju dagar var tröttsam, antibiotikan var troligen stark, för jag blev alldeles trött och håglös. Läkaren hade hoppats på att behandlingen också skulle hjälpa mot hostan, och något bättre har hostan blivit, men om det beror på behandlingen eller bara ”tidens gång” vem vet?

För att ytterligare kontrollera hostan och lungorna så skrev läkaren remiss (för en tid sedan) till Lungspirometri på Östra Sjukhuset, ÖS har en mycket mer omfattande undersökning än Sahlgrenska.
Jag fick tid för lungkontroll idag tisdag och på torsdag den här veckan, två besök á två timmar per gång.
BMT besöket krockade med besöket hos ÖS idag, men jag lyckades boka om BMT och var där igår.

Spirometri besöket idag gick ut på att kontrollera bl.a lungkapacitet. Man får en klämma på näsan och ett speciellt munstycke som man ”biter tag” i och andas i, jag fick andas IN så mycket som möjligt och därefter UT i snabb takt så mycket som möjligt, sedan tvärtom. Alla olika varianter tre gånger, puhh man blev helt slut, och jag hostade rejält vid vissa utandningar, men det är normalt, sa dom. De mätte motståndet i andningen med hjälp av en speciell maskin. De mätte också om jag hade mycket ”gammal” luft kvar i lungorna när jag andas, då fick jag sitta i en glasbur instängd och andas i munstycket också enligt andningsschema, snabbt IN, fullt UT och tvärtom, allt gånger tre.
Efter detta fick jag andas in fyra ”puffar” med Brikanyl, en astamamedicin som vidgar. Därefter vänta i ca 20 minuter och sedan göra om alltihop igen för att se om lungorna vidgats och gav bättre resultat.

Jag hade godkända resultat redan innan Brikanylen, och det blev ingen större skillnad på resultaten med Brikanyl. Jag har stor lungkapacitet och bra syreupptagningsförmåga, jätteskönt ! Däremot hittade de en liten störning på stämbanden som skulle kunna visa på att jag snarkar? men mig veteligen och enligt min man så snarkar jag inte något nämvärt. Får se om läkaren tar någon notis om det vid resultatsammanställningen. Hostan kunde de inte förklara i nuläget.

På torsdag ska man kontrollera de yttre luftvägarna, alltså de ”grenar” som sprider sig utmed sidorna på lungorna.

Förra besöket fick jag reda på att mitt Ferritinvärde (Järn) var väldigt, väldigt högt. Det beror på alla gamla blodtransfusioner jag fått genom åren och framför allt det sista året 2013.
Normala järnvärden är ca 30 – 150. Jag har tidigare legat runt 1.500, men inte behövt behandla bort det järnet, men NU ligger jag på 3000 !!.
Så snart jag är stark nog kommer man att tappa mig på blod för att få bort järnet.
Eftersom det är ”främmande” järn ifrån blod-transfusioner kan inte kroppen göra sig av med det så som om järnet kommit ifrån mig själv.
Det är en risk att ha så mycket järn i kroppen, eftersom ”främmande” järn kan ”haka” upp sig på olika organ och skapa stora problem, typ ”rosta igen” organen. Jag har inte satt mig in i de här riskerna så mycket, men ska vid nästa besök fråga hur länge man kan gå med 3000 i FE värde innan något händer.

Värdena igår var lika fina som vid förra besöket.

HB 119 (ner 1)
Vita 5.8 (upp 0.3) !
Trombocyter 99 (ner 3)
Neutrofila 4.6 (upp 0.8) !  

Tryck 140/70.

Gvh (frånstötning) i munnen är mycket bättre nu och smakerna är på väg tillbaka. Tyvärr får jag plitor runt om i kinderna så fort jag äter vilket är jäkligt irriterande och jag kan inte förstå vilken mat det kommer sig utav, det är olika varje gång. Visste jag bara vad som framkallade plitorna kunde jag undvika den sortens mat, men Ack Nej, det har inte gått. Matstrupen är också väldigt känslig, det river och svider. Det ska väl bli bra det här också så småningom.

Gvh i ögonen är något bättre, kortisonet och alla ögondroppar gör att jag ser klarare nu men får fortfarande kisa eftersom jag är ljuskänslig.  

Den typen utav kronisk Gvh som jag har nu, har statistiskt sett visat att återfall i sjukdomen minskar, och med den vetskapen känner jag, att blir det inte värre än så här, så kan jag stå ut med plitor i munnen och torra ögon. På sikt ger det säkert med sig.  

Läkaren sa igår att som det ser ut nu så går det väldigt, väldigt bra för mig, de hade trots allt varit lite oroliga när min schimerism (antalet donatorceller i blodet & benmärgen) på 60-70% inte gick upp i den takt som det normalt brukar göra hos patienterna. Min donator var lite ”sen” utav sig. Läkaren berättade att vid det extra benmärgsprovet jag gjorde hade de tagit speciella kromosomprover (visste jag inte om) och att dessa också hade visat 100 % donator!!
Det är så avancerat allting och omöjligt att hålla reda på hur allt förhåller sig, får bara lyssna på vad de säger och vara glad när allt går så bra.

Nästa besök och inlägg blir onsdagen den 1 oktober.

Oktober! redan, vad hände här?? Men det är fortfarande varmt och gott så vi får passa på att njuta av det fina vädret.